Inverkan av löst och olöst gas i pumpar

Inverkan av löst och olöst gas i pumpar är oftast en fråga om luftinblandning i vätskan.

Den pumpade vätskan kan innehålla vissa mängder löst gas (mestadels luft). Vätskans förmåga att lösa gas avtar med minskande tryck och med ökande temperatur. Gas kan därför frigöras vid ställen med lokalt lågt tryck och åter gå i lösning då trycket stiger. Detta förlopp liknar i viss mån förloppet vid ångbildning och ångblåsornas implosion men sker betydligt lugnare och ger ej upphov till mekaniska skador.

Då gasutfällning och ångbildning uppträder samtidigt har gasen en dämpande effekt på implosionsförloppet och bidrar därigenom till att begränsa omfattningen av kavitationsskadorna. en pumpade vätskan kan även innehålla olöst gas (oftast luft).

Den olösta gasen påverkar kraftigt pumpens prestanda. Såväl uppfordringshöjd som verkningsgrad försämras avsevärt med ökande gasinnehåll.

Figur 3.46 Inverkan av luftinnehåll i vatten på pumpens Q-H-kurva.

Som framgår av figuren blir den ursprungligen stabila Q-H-kurvan labil under inverkan av den olösta luften. Vid den inritade systemkurvan erhålles vid en viss lufthalt två alternativa skärningspunkter med risk för instabila driftsförhållanden.

Under vissa omständigheter kan luften ansamlas i pumphjulet, vilket leder till att pumpen upphör att fungera. Risken för luftansamling ökar vid flöden som är mindre än konstruktionsflödet. En lufthalt av 2-4 volymsprocent mätt vid pumpens sugstuts är normalt möjligt att pumpa utan andra komplikationer än försämrad verkningsgrad. Förträngningspump klarar som regel större lufthalter än centrifugalpumpar.