Så räddades Aitik-gruvan på tre dygn

2016-02-10

En morgon i augusti drabbades Bolidens anrikningsverk utanför Gällivare av ett svårt haveri. Och under flera dagar var det ingen som visste hur det skulle sluta. Ett nära samarbete och ett stort engagemang blev avgörande.

Mikael Burck låg och sov när hjärtat stannade. Den goda nyheten var att det inte rörde sig om hans eget. Dessvärre fanns det dåliga nyheter också.

Bolidengruvan Aitik strax utanför Gällivare är inte bara Sveriges största koppardagbrott, utan också världens mest produktiva. Utvinningen av koppar, silver och guld gav försäljningsintäkter på 3,5 miljarder kronor under 2014. Aitik sysselsätter 700 personer vilket motsvarar nästan tio procent av alla som bor i Gällivares tätort. Det är kommunens största privata arbetsgivare. För fem år sedan kom kung Carl Gustaf på besök för att inviga det nya anrikningsverket. Med den investeringen – den största Boliden-koncernen gjort – kunde Aitik mer än fördubbla det anrikade tonnaget till 39 miljoner ton. Ett haveri i det långa och superavancerade produktionsledet mellan borrning och transport får bara inte ske. Konsekvenserna kan bli ödesdigra för både Boliden och Gällivare.

Motorerna i Aitiks återvinningsstation var helt under vatten

Mikael Burck i Aitiks återvinningsstation som blev översvämmad vid haveriet. ABB:s team i Luleå jobbade i rekordfart för att få motorerna lagade snabbt. En reservmotor hämtades från ABB:s motorhotell i Luleå. Bolidengruvan Aitik är Sveriges största koppardagbrott.

Strax före fem på morgonen den 13 augusti 2015 gick larmet. Kent Engman som satt i kontrollrummet på Aitik noterade att trycket sjunkit i en tryckledning. Det var nog inte så farligt – inte minst för att det skett efter ett redan planerat servicestopp – men Engman fick åka de sju kilometrarna till återvinningsstationen för att starta om pumparna.

“När han kör igång dem igen ser han att det läcker från en av rörkopplingarna på vattenledningen. Kent försöker anropa kontrollrummet, men inser att är för sent. Han springer ut från pumpstationen och då smäller det”, säger Mikael Burck, som är Boliden Aitiks avdelningschef för el.

Anrikningsverket har ett slutet vattensystem som befinner sig i ett ständigt pågående kretslopp. Från återvinningsstationen pumpas vatten från pumpar, drivna av motorer stora som husvagnar (de väger över sju ton) upp till anrikningsverket. Pumparna är hjärtat i hela processen. Slutar hjärtat slå fungerar ingenting.

Såg ut som en simbassäng

De stora vattenrören som leder till återvinningsstationen är flera kilometer långa och har en fallhöjd på över 100 meter. Med andra ord samlas det en del vatten i dem – och läckan från röret gjorde att återvinningsstationen snart såg ut som en simbassäng. Det var en ödets ironi: vattnet som är så avgörande för Bolidens verksamhet i Aitik höll nu på att dränka de motorer som i normala fall ska pumpa det.

Burck sträckte sig efter mobilen. Han såg bilderna han fått på sms och förstod att han inte ens skulle hinna koka kaffe på morgonen.
“Min första tanke var att, ja, nu kommer det att stå länge. Sedan var det bara att börja ringa runt till folk.”

Men hur länge skulle det vara stopp i driften? Rörde det sig om dagar eller veckor? Ingen kunde veta säkert.

En av de första åtgärderna Burck och hans medarbetare vidtog var att ombesörja transporten för den reservmotor som stod på ABB:s motorhotell i Luleå, 25 mil sydväst om Gällivare. I väntan på att den skulle anlända kallade ledningen för Boliden i Aitik till krismöte. På en videokonferens tillsammans med Håkan Bihagen, project manager på ABB, och Erik Bohman, teknikchef för motor- och generatorservice på ABB i Norr- och Västerbotten, försökte man bilda sig en uppfattning om haveriet.
“De rådde panikstämning. ‘Vad ska vi göra? Hur lång tid kommer det att dröja, vi måste få en uppskattning. Det var väldigt ödesdigert för det här verket. Motorerna i sig är ju inte det största problemet. Men konsekvenserna av att alla motorer stod stilla samtidigt: det påverkade hela anrikningsverket. De får ju inte ut något då och tjänar inte en krona”, säger Bohman.

Aitiks återvinningsstation

Aitiks återvinningsstation

“Så folk satt och skruvade på sig och till slut tänkte jag att, nej, vi får väl försöka vara lite optimistiska. ‘Fyra dagar'”, sa jag. Men det var jäkligt optimistiskt.
“Det fanns ett worst case scenario också och då rörde det sig om veckor”, inflikar Håkan Bihagen.

“Ja, vi hade nästan ingen information om hur det hade gått till. Vi visste inte ens om någon av motorerna fortfarande var hel eller om vattnet tagit sig in i dem”, säger Bohman.

Servicetekniker på plats

Det fanns lyckliga omständigheter. Som av en händelse var John Sandström och Roger Andersson, två servicetekniker från ABB, på plats i Aitik när haveriet inträffade. Så fort vattnet dränerats kunde de påbörja arbetet med att lasta motorerna för transport ner till Luleå och därpå installera reservmotorn. Verket kan dock inte köras med en motor, men när den kunde startas fick Boliden tillgång till det viktiga brand- och spolvattnet.
“John och Roger jobbade dag och natt däruppe. Det var åtskilliga arbetstimmar som gick åt.”

Vid lunchtid anlände de drabbade motorerna till Bernt Lidström på ABB:s verkstad i Luleå. Han och hans kollegor fick arbeta i rekordfart. Trycka ut allt vatten, av med motorernas gavlar, tvätta dem och in i ugn och vakuumpannor. Att torka en motor tar tid.

Men motorerna var inte, visade det sig, trasiga. Deras mätvärden, däremot, var långt under det önskade.
“Det var väl på 1 megaohm, men vi brukar aldrig skicka ut motorer som är under 1 gigaohm, då kan du tänka dig.”

Det var illavarslande. Bohman mindes en motor som genomgått en fullständig revision som det tagit tio dagar att återställa fullt ut. Hans best case-kalkyl såg plötsligt inte lika hoppfull ut. Så – i samförstånd med Burck och de andra i Bolidens ledning – bestämde sig Erik Bohman för att ta en ”kalkylerad risk”.
“Vi körde upp en motor till Gällivare igen. Roger och John fick köra igång den manuellt, väldigt sakta och kontrollerat. Efter någon timme började den koppla på lite mer. Allt var okej.”

Tre dygn senare

På söndag kväll – lite drygt tre dygn efter första larmet, och två dygn före Bohmans mest optimistiska prognos – var Boliden Aitik tillbaka med full kraft.

Det hade dock kunnat sluta i katastrof. Monteringsfelet på rörkopplingarna som orsakade haveriet låg latent och läckaget hade lika gärna kunnat ske mitt i vintern. Då hade vattnet frusit i ledningarna. Och hade inte Boliden och ABB haft ett så nära samarbete – geografiskt, inte minst – hade det dröjt betydligt längre.
“ABB kan visa sina muskler när de vill. Det är viktigt man har samarbete med företag som kan kavla upp ärmarna när det behövs. De har så mycket kunnande”, säger Mikael Burck.

“Det är viktigt för Boliden att ha kompetens tillgänglig snabbt när något händer, den här händelsen visar hur viktigt det är säger. Vi vill alltid finnas till hands. Det skapar mer affärer och nöjdare kunder”, säger Erik Bohman.

En strategi som fick Bolidens hjärta att slå igen.

Text: Peter Ottsjö Foto: Patrick Degerman; Maria Fäldt; (Artikeln är från ABB´s nyhetsbrev)

Det gjorde ABB

Bolidengruvan Aitik, världens mest produktiva koppardagbrott, drabbades av läckage och översvämning. Pumparna som ska pumpa ut vattnet befann sig plötsligt själva under vatten. Gruvan riskerade att drabbas av ett stopp på flera veckor. Tack vare att Boliden har ett serviceavtal med ABB var servicetekniker väldigt snabbt på plats och jobbade dygnet runt. Så fort vattnet dränerats kunde de påbörja arbetet med att lasta motorerna för transport ner till ABB:s verkstad i Luleå och därpå installera reservmotorn. Verket kan dock inte köras med en motor, men när den kunde startas fick Boliden tillgång till det viktiga brand- och spolvattnet.

I Luleå konstaterades att service av motorerna kunde ta upp till tio dagar. Man valde då en kalkylerad risk och körde upp en motor till Aitik i Gällivare igen. Servicetekniker från ABB körde igång den manuellt, väldigt sakta och kontrollerat. Efter någon timme började den koppla på lite mer. Allt var okej.

Lite drygt tre dygn efter första larmet – och två dygn före den mest optimistiska prognosen – var Boliden Aitik tillbaka med full kraft. Hade inte Boliden och ABB haft ett så nära samarbete – geografiskt, inte minst – hade det dröjt betydligt längre