Bild från Svenskt Vatten P110

Tillskottsvatten är oönskat vatten i avloppsledningsnätet. Problemet med tillskottsvatten är både kostnads- och miljörelaterat. Vid nederbörd ökar mängden tillskottsvatten och vid rikliga mängder regn ökar risken för breddning, dvs. översvämning, av brunnar, pumpstationer och vattenreningsverk. De ökade kostnaderna är främst kostnader kopplade till pumpning (vattnet måste pumpas till reningsverken) och vattenrening eftersom det måste genomgå samma reningsprocess som avloppsvatten. Det uppenbara miljöproblemet är alltså utsläpp av orenat avloppsvatten och onödig konsumtion av kemikalier samt energikostnader för pumpning. Förekomsten av tillskottsvatten påverkar miljön och kostar onödiga pengar och måste därför kartläggas och åtgärdas.

Konsekvenser

Ungefär hälften av det avloppsvatten som renas i Sverige är tillskottsvatten (Lundblad
och Backö, 2012). Tillskottsvattnet kommer in i avloppsnätet genom bland annat
dränering, system med kopplade stuprör och rännstensbrunnar, eller genom inläckage
från grundvatten, havsvatten eller utläckande dricksvatten. Tillskottsvatten i
spillvattennätet skapar omfattande problem i avloppssystemet med effekter på miljö,
hälsa och ekonomi. Ett överbelastat ledningsnät leder till en ökad risk för
översvämningar samt för bräddningar, det vill säga att orenat avloppsvatten släpps ut
(Clementson m.fl., 2020). Större avloppsflöden ökar slitaget på pumpar och bassänger
samt ökar kostnaderna för energiförbrukning och kemikalieanvändning. Om
reningskapaciteten inte räcker till, kan befintliga reningsverk behöva byggas ut, vilket
ökar kostnaderna ytterligare. Vidare innebär större volymer inkommande tillskottsvatten
till reningsverken att reningsprocesserna störs. En större mängd föroreningar riskerar då
att släppas ut i naturen.

(Källa konsekvenser: Utläckage från vattennät – en betydande källa till tillskottsvatten i spillvattennät? av Anna Ringqvist.)

Källor för tillskottsvatten

Regn är den enskilt största faktorn som påverkar mängden inträngande vatten och kan delas upp i direkt och indirekt nederbördspåverkan. Den direkta nederbördspåverkan sker genom dagvatten som rinner direkt ner i våra avloppssystem. Den indirekta är vatten som samlas upp i dammar, vattendrag, åar och diken. Det indirekta nederbördsrelaterade vattnet läcker sedan in i rörledningssystemet under de närmsta dagarena efter att det regnat. Man talar också i termer som snabb regnpåverkan (direkt) och trög regnpåverkan (indirekt) för dessa båda nederbördsrelaterade faktorer. En tredje faktor är s.k. grundvatten relaterat tillskottsvatten som är dränvatten bundet i marken och som läcker in i brunnar och rörledningar. Slutligen finns det ibland problem med läckande färskvattenledningar som ligger i anslutning till avloppsledningar.

Kartläggning av tillskottsvatten

Kartläggning av tillskottsvatten

Kartläggning görs bäst genom att mäta vattenflöden ett specificerat mätområde. För volymuppskattning av tillskottsvatten kan man använda beräkningsmodeller för en förstudie men vill man kartlägga varifrån och hur mycket det läcker behöver man mäta. Mätdata behöver sedan analyseras för att komma fram till varifrån läckagen kommer och i vilken prioriteringsordning man skall sätta in åtgärder. Detta sker ofta i mjukvaror där man kan använda kommunernas befintliga ledningsnätsmodeller.

Det allmänna avloppssystemet hanterar avloppsvatten från anslutna hushåll och
industrier genom avledning till reningsverk. Avloppsvattnet består av bland annat
spillvatten (från bad, disk, tvätt, toalett och industrier), dagvatten och dräneringsvatten.
Spillvattenledningarna är ofta självfallsledningar, det vill säga inte trycksatta, men det
finns även trycksatta ledningar. Den totala sträckan avloppsledningar i Sverige uppgår
till cirka 101 000 kilometer. Avloppsvattnet leds via pumpstationer till ett av Sveriges
drygt 1 700 reningsverk, där det renas mekaniskt, biologiskt och kemiskt innan det
släpps ut i naturen (Svenskt Vatten, 2016b).