Vattenpumpar

Vattenpumpar är ett samlingsnamn för pumpar som används för rena, icke korrosiva vätskor, samlingsnamnet ”normala vattenpumpar” används också för samma pumptyper dvs pumpar konstruerade för att arbeta med rent, kallt vatten.

Både antalet, utföranden och marknadsutbudet är enormt stort för vattenpumpar, men en indelning kan dock göras i huvudgrupper enligt figur 3.51a och 3.51b.

Figur 3.51a Horisontella pumpar, grundutföranden 1) Egen lagring 2) Kompaktpump

En generell uppdelning av horisontella vattenpumpar ger två huvudgrupper:

1) Horisontell vattenpump med egen lagring, monterad på en bottenplatta med drivmotor. För denna pumptyp måste stor vikt läggas vid korrekt uppriktning mellan pumpaxel och motoraxel. Idealt riktas axlarnas rotationscentrum så att de är kolinjära under drift.

2) Horisontell kompakt vattenpump med pumphjulet monterat på motorns axeltapp. Stutsar i vinkel.

Figur 3.51b Vertikala pumpar, grundutföranden 3) Kompaktpump 4) Egen lagring på stativ

För vertikala vattenpumpar gäller att de levereras i kompaktutförande eller på stativ.

3) Vertikal kompaktvattenpump, med pumphjul monterat på motoraxeln. Stutsar i linje. Monteras antingen hängande i rörledningen (mindre pumpar) eller för större pumpar på ett fundament, huset är då i ett annat utförande än på bilden.

4) Vertikala vattenpumpar med egen lagring. Motorn står på ett stativ och förbinds via en koppling mellan motoraxel och pumpaxel, axlarna måste uppriktas noggrant. Stutsar i linje.

Kompaktpumpar

Kompaktpumpar med pumphjulet monterat direkt på motoraxeln är lämpliga för volymflöden upp till max c:a 200 m3/h och för uppfordringshöjden max c:a 80 m, dock bör inte motoreffekten överstiga 20-30 kW. Vid större motoreffekter blir nämligen lagren i normala motorer för hårt belastade och motorn blir dessutom alltför tung att hantera vid service. Kompaktpumpar kan ofta monteras direkt i rörledningen utan stöd, givetvis förutsätter detta att ledningen då har erforderlig styvhet. Montagesättet brukar vidare kunna vara helt godtyckligt med undantaget att motorn ej får vara under pumpen med hänsyn till motorskador vid ett tätningshaveri.

För något större pumpar används egen lagring för pumpens rotor med motorn helst placerad så att pumpen kan demonteras för byte av axeltätning utan för stor arbetsinsats – figur 3.52. Pumpens inre läckage påverkar givetvis verkningsgraden. Med utbytbara tätningsringar i pumphuset kan tätningsspalterna enkelt återställas till ”fabriksnytt” tillstånd. För mycket stora vattenpumpar t ex renvattenpumpar för större vattenverk förekommer dubbelsidigt sugande pumpar med ett eller två pumpsteg.

Material i vattenpumpar är gråjärn med pumphjul av rödmetall eller brons. Axeltätningar utgörs av packboxar eller plantätningar.

Figur 3.52 Vertikal pump med egen lagring och motorn i separat stativ.

1a) Främre tätningsring

1b) Bakre Tätningsring

2) Pumphjul

3) Balanseringshål för återledning av läckage förbi övre tätningsspalten.