Vätskeringpumpar

Vätskeringpumpar enligt figur 3.90 används i stora antal för vattenuppfordring från brunnar till hushåll och lantgårdar samt som mindre högtryckspump. Högsta uppfordringshöjd vid flerstegspumpar ca 300 m.

Nackdelar är slitage vid sandhaltigt vatten och trots lågt varvtal en relativt hög ljudnivå. Verkningsgraden är lägre än för en centrifugalpump med samma prestanda. Vätskeringspumpens stora fördel är att den är självsugande, om den vätskefylls före start och den kan transportera vätskor med mindre mängder gas.

Genom vätskeringpumpens branta Q-H kurva stiger effektförbrukningen vid minskande volymflöde och vid ökande mottryck. Eftersom elmotorerna brukar vara ganska knappt tilltagna kan detta medföra överbelastning. Nedreglering av volymflödet till små värden bör därför göras med shuntreglering – figur 8.18- dvs genom återledning av vätska från trycksidan till sugsidan och en reglerventil inkopplad i återledningen.

Figur 3.90 Vätskeringpump med pumphjul och mellandel.

Vätskeringpumpens verkningssätt framgår av figur 3.91. Pumphjulet är försett med vingar A, som sätter vätskan i pumphuset i rotation. I pumphusväggen finns ett ”spår” B utfräst, som är format så att djupet är störst vid B. Härigenom ändras volymen mellan två vingar, när pumphjulet roterar. När spårets djup ökas vid C, får mer vätska plats i utrymmet mellan två vingar. Därvid bildas ett undertryck, som gör att mer vätska sugs in genom inloppet D. Vid E minskar spårets storlek och därigenom det tillgängliga utrymmet för vätskan. Ett övertryck bildas, som pressar vätskan genom utloppet F. Spårets utformning och djup relativt in- och utloppsöppning bestämmer evakueringsförmågan och i viss mån även prestanda. Spåret eller sidokanalen kan ersättas av motsvarande utrymme utanför pumphjulets periferi.

Figur 3.91 Verkningssätt för vätskeringpump

Figur 3.92 Vätskeringspump med 3 pumphjul

Vätskeringpumpar av olika fabrikat är så lika uppbyggda att till och med reservdelar kan passa mellan fabrikaten. Det normala utförandet framgår av figur 3.92 och utgörs av en mellandel och ett pumphjul per steg samt två gavlar med anslutningar. Axeln är lagrad i ett vätskesmort glidlager och ett fettsmort kullager. Normalt använda material är gråjärn med pumphjul av mässing. Specialutföranden av rostfritt stål finns för användning inom främst livsmedelsindustrin.