figur 7.4 temperaturklasser enligt sen 0406 7.3 elanläggningar i explosionsfarliga områden allmänt elanläggningars utförande inom explosionsfarliga utrymmen och områden bestämmes av statliga förordningar och föreskrifter. 1. förordningen om brandfarliga varor, utgiven i svensk författningssamling sfs nr 568/1961 med ändringar. tillämpningskungörelser, som utgivits i kommerskollegiums författningssamling kfs serie b, numera ändrat till statens industriverk med beteckningen sind-fs. 2. kungörelse med föreskrifter angående utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar ? elföreskrifterna ? kfs 8/1960 med ändringar sind-fs 1975:2 och sind-fs 1976:10 utgivna av statens industriverk ger anvisningar i § 57-63 hur anläggningar i explosionsfarliga rum skall utföras. sfs 1961 nr 568 omfattar brandfarliga varors klassindelning, anläggningars planering, cisterner och rörledningars utförande, skydds- och säkerhetsavstånd. elföreskrifterna kfs 8/1960 gäller också med ändringar som ger anvisningar om hur explosionsrisken skall bedömas och elektriska anläggningar skall utföras. förordningen och elföreskrifterna gäller gemensamt, de komplettera varandra. förordningen omfattar alla gaser som vid en temperatur av + 21 °c eller därunder kan antändas eller brinna i luft (brandfarlig gas). brandfarliga varor indelas enligt förordningen i fyra klasser, nämligen klass 1 : vätskor med en flampunkt av högst + 21 °c. klass 2a : vätskor med en flampunkt, överstigande + 21 ° men ej 30°c. klass 2b : vätskor med en flampunkt, överstigande + 30° men ej + 60°c. klass 3 : motorbrännolja och eldningsolja med en flampunkt, överstigande + 60°c. 172
klassning av riskområden vätskor tillhörande klass 1, 2a och 2b med flampunkt upp till + 40°c samt brandfarliga gaser kan ge upphov till explosiva blandningar av luft och gas eller ånga om utsläpp förekommer. inom anläggningar där brandfarlig vara framställs, lagras eller yrkesmässigt används måste hänsyn tagas till risken för utsläpp och anläggningen klassas explosionsfarlig. vid klassning av explosionsfaran skall denna bedömas m h t om ständig-zon,0, normal-zon 1 eller undantagsvis risk -zon 2 förekommer enligt definitioner kfs 8/1960 § 57-§ 63 och iec 79-10. farokällor, som kan ge upphov till klassning av riskområden i olika zoner indelas i tre grupper, nämligen ? ? ? farokälla 0, där utsläpp kan ske under långa perioder, över 1000 tim/år. farokälla 1 primär, där utsläpp sker ofta under kortare perioder eller sällan och då under längre tid, från 10 till 1000 tim/år. farokälla 2 sekundär, där utsläpp sällan sker och då endast under kortare tid 10 tim/år. några anvisningar för bestämning av utsträckningen av riskområden i horisontell och vertikal riktning har inte utgivits av sprängämnesinspektionen, utan dessa har bedömts i varje enskilt fall av myndigheten. inom större processanläggningar har utländska rekommendationer och anvisningar ofta använts efter godkännande av sprängämnesinspektionen. vid mindre anläggningar är det ofta svårare att bedöma riskområdens utsträckning. den gjorda klassningen bör därför godkännas av brandförsvaret på platsen eller sprängämnesinspektionen. explosionsfarliga anläggningar inomhus, där ventilationen är begränsad, klassas normalt zon 1. vid kraftig konstgjord ventilation kan sådant utrymme klassas zon 2, så länge ventilationen är i drift. vid bortfall av ventilationen måste anläggningens strömförsörjning avbrytas och ej kunna inkopplas förrän ventilationen åter är i drift. det är viktigt att elutrustningen för ventilationen har ett sådant utförande att den fyller fordringarna för zon 1-utrymmen. explosionsskyddad materiel elektrisk utrustning skall inte installeras inom klassade riskområden om man praktiskt och ekonomiskt kan placera den i ofarligt område. elinstallationer inom explosionsfarliga utrymmen fordrar höga investeringskostnader för xt-materiel samt höga underhållskostnader jämfört med installationer i ofarliga utrymmen. användning av xt-materiel är begränsad till explosionsfarliga områden och utrymmen klassade zon 1 och zon 2. inom zon 0 får endast utrustning användas i egensäkert utförande (xi). explosionsskyddad materiel har olika utförandenenligt sen 210800, vde 0171/9.57 och iec. tillåtet utförande för elutrustning i vissa explosionsfarliga rum framgår av tabell 7.5. jämförelse av utländska och svenska explosionsklasser se tabell 8.6. 173