i tabell 4.1 ges en sammanställning över pumpmaterial med järn som huvudbeståndsdel med angivande av sisbeteckning, ?b, ?5, tryckklass, max temp och typiska legeringsämnen. tabell 4.1 några pumpmaterial med järn som huvudbeståndsel. för temperaturer över c:a 150°c tillåts ibland lägre tryck än pn. rostfria och syrefasta stål rent allmänt gäller för stål att halten legeringsämnen ej överstiger 50 % av sammansättningen. rostfria stål kännetecknas av att de har en kromhalt överstigande 12 %. l närvaro av syre bildas då en tunn, osynlig hinna av kromoxid som i hög grad är kemiskt resistent och som förhindrar direkt kontakt mellan omgivande medium och stålet. syre är dock ett krav för att denna oxidhinna skall kunna underhållas. stålet säges befinna sig i passivt tillstånd. l reducerande miljö kan däremot något passivt kromoxidskikt ej bildas och stålet sägs då vara i aktivt tillstånd. beteckningen "rostfria stål" är delvis oegentligt, då dessa stål mycket väl kan bli utsatta för korrosionsangrepp beroende på yttre omständigheter i relation till legeringshalt, värmebehandlingsgrad, svetslagningar etc. benämningen "rosttröga stål" har därför lanserats, men inte kommit till allmän användning. motståndskraften hos de rostfria stålen är beroende av upplösningshastigheten av det passiva oxidskiktet. denna hastighet minskas främst genom legering med metaller, som i sig själva har hög motståndskraft mot de korroderande medierna. sådana legeringsämnen är främst nickel, molybden och koppar. kromets verkan är då mindre väsentlig för den kemiska resistensen. i dagligt tal skiljs mellan rostfria och syrafasta stål, varvid skillnaden utgörs av att syrafasta stål har tillsats av molybden. genom de olika legeringstillsatserna förändras järnmassans struktur. strukturtypen används för för att dela in rostfria och syrafasta stål i grupperna - se även figur 4.2: ? ? ? ? ferritiska, martensitiska, som är härdade eller härdbara, austenitiska, som är helt omagnetiska, ferrit, austenitiska, som är svagt magnetiska. 109
figur 4.2 modifierat diagram enligt schaeffler för bestämning av ett rostfritt materials struktur. de austenitiska rostfria stålen har lägre brottgräns och högre seghet ände övriga grupperna. därigenom är de lättare att tillverka i olika leveransformer som plåt och rör. genom att pumpar i allmänhet framställs genom gjutning, kan analysen väljas betydligt friare. med samma huvudanalys finns idag en mängd olika materialvarianter standardiserade. orsaken är främst den korngränsfrätning, som kan uppstå vid sidan av en svets. korngränsfrätningen elimineras i olika standardkvaliteter på olika sätt: ? ? genom låg eller extra låg kolhet. genom tillsats av titan eller niob i halter 5-10 gånger kolhalten. näst efter gråjärn utgör rostfritt stål det vanligaste pumpmaterialet. i sverige utgör den ferrit-austenitiska kvaliteten sis 2324 det i särklass vanligaste rostfria pumpmaterialet. kopparlegeringar gjutna kopparlegeringar kommer till användning mestadels för saltvatten och svaga, kalla kloridlösningar. legeringarna har skiftande gjutbarhet vilket hänger samman med stelningsintervallerna, som i sin tur bestäms av legeringsämnena. för tenn-brons med ca 10 % tenn är intervallet 200-250°c. den främsta följden av detta är att en viss mikroskopisk porositet inte kan undvikas i den stelnande legeringen. denna porositet behöver ej betyda att gjutgodset är otätt vid tryckprovning. det breda stelningsintervallet gör legeringen relativt lättgjuten. mässing med 30-35 % zink och aluminiumbronser med ca 10 % aluminium har stelningsintervall mellan 2 och 10°c. strukturen blir tämligen porfri men större sugningshåligheter kan uppträda, vilka kan förhindras genom effektiv matning. dessa legeringar med smalt stelningsintervall är mera beroende av gjutstyckets konstruktiva utformning och medför högre gjutningskostnader. ur korrosionssynpunkt ger koppar och dess legeringar mycket skiftande resultat. här liksom för andra material är det en fast oxidfilm som utgör skydd mot vidare korrosion. denna skyddsfilm bildas olika snabbt och påverkas olika av strömningshastigheten. i tabell 4.2 är några vanliga legeringar upptagna. för en mer detaljerad översikt hänvisas till resp sis- och mncnormblad. 110