figur 3.97 excenterskruvpumpar. på senare tid har nya lösningar på kraftöverföringen - figur 3.98 gjorts. vissa tillverkare har t ex en flexibel kopplingsstång med fast infästning i rotor och drivaxel i stället för de tidigare använda kardanknutarna. andra har utvecklat nya kopplingstyper och försett dessa med skydd och avtätningar. en ökning av längden på rotor och stator möjliggör en högre tryckstegring. en standardpumps tryckstegring ligger mellan 0,6 och 1,0 mpa. ökade längder kan ge tryckstegringar på upp till 3 mpa. excenterskruvpumpen används för praktiskt taget alla typer av vätskor, från tunnflytande till mycket trögflytande. den kan användas för vätskor med slitande innehåll och är relativt okänslig för fasta partiklar. i de större pumparna kan man tillåta passage av partiklar med en diameter av 30-40 mm. är den produkt, som skall pumpas, så viskös att den inte flyter, måste produkten matas fram till pumpens sugöppning. figur 3.98 olika typer av drivknutar för excenterskruvpumpar. excenterskruvpumpens sugförmåga är god ? 3-8 m ? men pumpen är mycket känslig för torrkörning, vilket begränsar dess användning. pumparna tillverkas med pumphus och rotor i många olika material från gjutjärn till titan. för statorn finns ett stort antal elastomerer tillgängliga, t ex naturgummi, nitrilgummi, kloroprengummi och fluorgummi. för att kunna välja rätt elastomer måste man känna vätskans kemiska egenskaper samt ha uppgift om inom vilka temperaturgränser pumpen skall arbeta. det kan många gånger vara mycket svårt att bestämma vilket material som skall väljas. rådfråga därför alltid pumpleverantören. excenterskruvpumpen finns i volymflöden från 0,1-300 m3/h. 81
rotationskolvpumpar- lobrotorpumpar rotationskolvpumpen har två rotorer, som - till skillnad från kugghjulspumpen - arbetar utan metallisk kontakt med varandra. drivningen och synkroniseringen av de båda rotorerna sker från en kuggväxel, helt skild från pumphuset figur 3.99. i kuggväxeln är också axlarna lagrade. pumphuset har således inga lager, som kan komma i kontakt med den pumpade vätskan. figur 3.99 rotationskolvpump (lobrotorpump). genom att drivningen sker över en synkroniseringsväxel kommer den ena rotorn att rotera medsols och den andra motsols. det inkommande vätskeflödet delas då upp i två hälfter, stängs in i det utrymme, som bildas mellan rotor och pumphusvägg och transporteras utan volymförändring fram mot utloppet. där möts rotorerna, hålrummen förminskas (förträngs), och vätskan pressas ut. figur 3.100 rotationskolvpumpars arbetssätt. då rotorerna icke har någon metallisk kontakt vare sig med varandra eller med pumphuset, är slitaget på de roterande delarna obetydligt. det slitage, som kan uppstå, sker genom friktion med den pumpade vätskan. då lagringen vanligen ligger utanför pumphuset, erhålles relativt långa fria axeländar, varför dessa pumpar är begränsade vad gäller höga tryckuppsättningar. för att klara tryck över 1,2-1,5 mpa monterar vissa tillverkare glidlager som stödlager inuti pumphuset. andra placerar ett extra stödlagerhus framför pumphuset. i de senare fallet får man 4 axelgenomgångar och därmed 4 axeltätningar. rotorernas utformning växlar från fabrikat till fabrikat. de vanligaste visas i figur3.101.utformningen påverkar inte arbetssättet. generellt kan dock sägas, att en rotor med en eller två lober ger en större pulsation än en rotor med tre lober. vill man ha en mycket skonsam behandling av en vätska, skall en rotor med en eller två lober väljas. 82